Maja Sikorska
Marcus Appelberg / Maja Sikorska
31/1 - 15/1
Konstnärshuset Svavel, Jönköping
Marcus
Appelberg och Maja Sikorska träffades under studietiden på Dômen
Konstskola och upptäckte snart att de hade gemensamma intressen. 2015
visade de för första gången en gemensam utställning i Dymlingens gamla
lokaler på Tändsticksgränd och nu 10 år senare är de tillbaka i
Jönköping för utställningen Det halvt dolda.
Appelberg och Sikorska har båda arbetat med teman som transformation, gränser och förhållandet mellan ett inre och yttre. Det halvt dolda berör undermedvetna processer som rotas i tyst kunskap som är baserad på erfarenhet och som inte enkelt kan uttryckas i ord, där intuition och process är essentiella. Titeln syftar också på det rent bildliga innehållet - hur motiven i Sikorskas abstrakta teckningar pulserar mellan yta och bakgrund eller hur Appelbergs veck ömsom framhäver och döljer den kropp som finns där bakom.
Maja Sikorska arbetar med biomorfa former i teckning och skulptur; abstrakta organiska former som ofta refererar till det inre, såsom ben eller organ, öppningar och håligheter. Hennes monokroma verk uppstår genom tidskrävande processer, i ett sökande efter flow, där motiven växer fram intuitivt. Musik och dans utgör betydande inspirationskällor under processen. I de färdiga verken är dessa kopplingar abstraherade men alltid närvarande; i linjernas rörelse och den visuella rytmen av en form - hur den lutar, sträcker eller böjer sig.
Marcus Appelberg arbetar främst med måleri och avbildar ofta draperingar och tyg som ett sätt att referera till kroppen utan att direkt visa den. Vecken fungerar som metafor för transformation – platser där yta möter djup, och inre och yttre tillstånd blandas. Hans visuella språk bygger på klassiska referenser, såsom renässansens religiösa måleri men inkorporerar även samtida mode.
Appelberg och Sikorska har båda arbetat med teman som transformation, gränser och förhållandet mellan ett inre och yttre. Det halvt dolda berör undermedvetna processer som rotas i tyst kunskap som är baserad på erfarenhet och som inte enkelt kan uttryckas i ord, där intuition och process är essentiella. Titeln syftar också på det rent bildliga innehållet - hur motiven i Sikorskas abstrakta teckningar pulserar mellan yta och bakgrund eller hur Appelbergs veck ömsom framhäver och döljer den kropp som finns där bakom.
Maja Sikorska arbetar med biomorfa former i teckning och skulptur; abstrakta organiska former som ofta refererar till det inre, såsom ben eller organ, öppningar och håligheter. Hennes monokroma verk uppstår genom tidskrävande processer, i ett sökande efter flow, där motiven växer fram intuitivt. Musik och dans utgör betydande inspirationskällor under processen. I de färdiga verken är dessa kopplingar abstraherade men alltid närvarande; i linjernas rörelse och den visuella rytmen av en form - hur den lutar, sträcker eller böjer sig.
Marcus Appelberg arbetar främst med måleri och avbildar ofta draperingar och tyg som ett sätt att referera till kroppen utan att direkt visa den. Vecken fungerar som metafor för transformation – platser där yta möter djup, och inre och yttre tillstånd blandas. Hans visuella språk bygger på klassiska referenser, såsom renässansens religiösa måleri men inkorporerar även samtida mode.